Nu vill jag gråta en skätt över dagen otur...
Ja, ni vet hur det började. Efter spring turen åt jag gröt kryddad med vitpeppar och tog sedan ett bad, vattnet rann bara ut över halv toalett golvet och jag skar mig bara på fyra ställen med rakhyvlen.
En så länge en hyfsat bra dag. Ringer till ett litet tryckeri som söker en screentryckare:
-Å vad synd vi har precis tillsatt den tjänsten, men jag skriver upp ditt namn ifall vi söker vid ett annat tillfälle.
Klär mig och hoppar på bussen mot Gamlestadstorget för att besöka en glasmästare. Jag är på jakt efter plexiglas som skall bilda en lampskärm. Efter några spårvagnsbyten och frågor till folk på gatan är jag framme och får träffa en jättetrevlig glasmästare. Efter några samtal till hans grosist får jag veta att det jag söker skulle kosta mig....trumvirvel...6000kr! Jag försöker tänka om och frågar om han har någon restskiva jag kan få köpa för att prova mig fram själv. Självklart var svaret och dessutom fick jag en perfekt bit alldeles gratis! Jag är lycklig som en fågel och skuttar gatorna fram med min plexiglasskiva i under armen!
Nästa mål: Plåtslagaren.
spårvagn hit, spårvagn dit, buss dit, spårvagn hit. Plötsligt står jag mitt ute i världens stösta industriområde, har glömt min fantastiska plexiglasskiva på någon buss eller hållplats och ser inte en plåtslagare så långt ögat kan nå.
kissnödig, galet hungrig och stelfrusen får jag vänta på en buss i trettio minuter för att ta mig den långa vägen tillbaka hem till Eriksbo utan att egentligen fått uträttat något över huvudtaget.
Oturen har kommit för att stanna. Efter en snabb lunch börjar jag sy vanthållare inför mässan i Varberg. Symaskinen krånglar, när jag försöker stryka mitt tyg är det någon form av syntet som smälter.
Nu sitter jag här. Ilskan kokar i mig och jag vågar inte röra ett finger, vad skall hända här näst? Jag som tänkte gå på kroki ikväll...
Garderoben ligger utslängd över sovrummet, sängen är inte bäddad, disken är inte diskad, i köket ligger det trådar och tygrester överallt och i hallen ligger träningskläderna kvar sedan i morse.
Nu vill jag sitta här och se hur det här händer...
http://vimeo.com/15439993
...så att jag vågar göra något annat.
/Lizette
