hemma på min gata i stan

I våras berättade studenter för oss att kurs 2, alltså den jag läser nu skulle vara så himla rolig! Yeah right. 90% av klassen är så stressade att ingen upplever det där som skulle vara så himla roligt! Är det förväntningarna som inte motsvarar vad vi trodde? Jag gillar skolan, har alltid gillat skolan men nu. Icke. No happiness. I helgen var jag i Sthlm tillsammans med FSA studs lokala styrelse på en inspirationshelg. Jag var så trött. Kände mig som en trasa som höll på att somna flera gånger trots att det satt en cp-skadad kille framför mig och föreläste på det mest inspirerande viset. Ögonen höll på att falla igen att jag satt och nöp i halsen för att framkalla obehag. Jag längtade hem vid flera tillfällen och kände mig bara som en skugga, nollad och känslokall. I morse ställde jag klockan tidigt för att ta en morgonpromenad och trycka i mig så mycket syre som möjligt för att framkalla energi. Efter duschen var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig igen. Men om två veckor börjar min första VFU, det kommer bli bra. Det vet jag. Helgen innan är jag hemma och det skall bli så skönt. Jag har ingenting jag behöver läsa utan det är bara att vara hemma. Då skall jag baka och räfsa löv. Det är mitt mål, min belöning och min vila. Det skall däremot bli himla roligt!