hemma på min gata i stan

min lördagsnatt blev galen, vred mig som en daggmask i magknip vilket senare ledde till att jag fick bosätta mig på toalettgolvet. det blev en sändag sovandes i sängen för att sedan vakna med genomblöta lakan på måndagsmorgonen, matt men okej. bestämde mig för att slänga allt jag ägde i tvätten, mig själv i duschen och på eftermiddagen ta en långsam promenad till gamlestadstorget för att handla vad jag än kunde tänka mig att äta. jag skulle kalla mig själv personen som blir sjuk som en man. Toksjuk under några dygn för att sedan komma tillbaka med full kraft. (om nu män är så sjuka som de säger...) På vägen hem i busskuren träffar jag...vi kallar honom Einar. Einar är född 1920 och har nyligen fyllt 90 och därför blivit av med sitt körkort. Einar har inget bankkort, han har bankbok och hämtar alltid ut pengar på banken. Einar tittar oroligt på klockan och på vägen som bussen skall komma på. När bussen kommer är den väldigt full. jag hjälper Einar ombord och frågar hur Einar skall gå till väga för att få åka med bussen. Han får åka gratis, idag. Einar ahde nog helst velat att bussen stannade lite vid sidan av vägen precis där han velat gå av, så som bussen gjorde när han var ung. Nu får han gå ganska långt från busshållplatsen. Jag tycker lite synd om sådana som Einar. Samhället har förändrats så fort och de har inte haft möjlighet att hänga med.