hemma på min gata i stan

När jag väl öppnat dörren till min lilla lya så släppte spänningarna. Jag har de senaste två veckorna lidit av något jag och Lizette kallar "söndags ångest". Jag trivs ju här och har en jättebra klass. Varför ångest? Däremot blev första natten crap. Halsont och huvudvärk. Höst-förkylningen är här. Jag är nästintill aldrig sjuk vilket idag gjort mig till en extrem ynklig person som i eftermiddag suttit inomhus med neddragna persienner och ögonmask. Det är skit för solen skiner utomhus. Så nu känner mig jag som en som är på skadad soldat med påsar under ögonen.