Jag har så många idéer, produkter jag vill göra och projekt jag vill starta. just nu sitter jag och lusläser på patent & registreringsverkets hemsida. Vissa av mina idéer vill jag inte förlora, de känns som mina barn. jag har skapat dem och vill vidare utveckla dem.
sedan spånar jag på ett namn, borde jag använda mitt namn? Jag heter ju inte direkt Jens Fager, Filippa K. eller borde jag starta ett företag där namnet är kopplat till idéen med mina produkter?
Produkter som kunden själv förändrar beroende på vilken stil man har eller som skapas av restprodukter
från företag. 
Har ni mina kära med så många olika goda kvaliteter några tips som gör att min humla slutar surra?
Vad skall jag göra?

lyssnar på I don't sleep well med Hello saferide för att lugna min humla.



KAFFEREP (på bilden är lampan inte färdig, nu är den dock målad och kopplad med lampa och hänger på utställningen på Alvesta järnvägsstation)

/hannalizettechristine

Hej mina vänner!

Idag så tog jag min runda och faktiskt lite hängande mage (jo, det är sant, den har börjat hänga lite) och mina runda lår (de har de i och för sig alltid varit) och cyklade till Vrinnevi elljusspår. Där finns det massvis med olika rundor man kan gå, cykla och jogga och ett superfint område. Jag tog mig runt hela 6 kilometer i rätt så snabb takt. VARFÖR HAR JAG SLUTAT ATT RÖRA PÅ MIG? Jag fattar inte! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre. Att träna är ju att investera i sig själv. Jag har nog skylt på att jag promenerar till skolan varje dag. Vilket jag i och för sig gör och det blir 5 km varje dag men det räcker ju inte. Sanna lyckade inte smitta mig med sina fina resultat, Lizette har tränat massvis hela hösten och våren, Jossan har köpt gymkort, Hella skall springa Göteborgsvarvet men ingenting har bitit på mig. Men nu måste det vara dags! Jag fick se massvis med vitsippor, finns det något finare? En blombukett med vitsippor, wow. Synd att de vissnar så fort. Hur som helst. Nu är det långa promenader och förhoppningsvis tom lite jogging som gäller!

/erika

Ganska snabbt knappade även jag iväg ett sms till min kusin som bor i Stockholm för att säkra sängplats om sådan skulle behövas.
    Så, vad vet Ni om mig hittills? Att jag heter Sofie och att jag ler med hela ansiktet när jag ser gyllene tillfällen. Det här är ett tillfälle som jag verkligen vill ta vara på, därför skickar jag nu iväg en ansökan till Er!
    Efter min floristutbildning på Munkagårdsgymnasiet i Tvååker (varifrån jag gick ut med högsta betyg i alla floristkurser) flyttade jag till Halmstad, för att börja jobba på Fritz Blommor, där jag fick sommarjobb. Detta var 2006. (Med snabb huvudräkning vet ni nu att jag är 23 år gammal)
När sommaren var slut fick jag fortsatt vikariat på Fritz, vilket jag blev (och är) väldigt glad för.
    Med avbrott för två långresor för att se lite utav världen är jag fortfarande kvar på Fritz, eller, numera; interflora fresh Fritz Blommor (vilket vi är mycket stolta över!).
    Jag är en tjej som gillar utmaningar, och anmäler jag mig till någonting, exempelvis en tävling, så går jag verkligen in för att göra mitt allra bästa. I alla lägen.
    'Mitt allra bästa' de gångerna jag har tävlat har gjort åtminstone mig själv nöjd. Bland annat kom jag tvåa i Lisebergs debutanttävling 2008.
    När jag gick i gymnasiet deltog jag i skol-SM i Norrköping (2006) med bra individuellt resultat. Jag har även deltagit i en deltävling till SM, på Elmiamässan i Jönköping, jag gick då inte vidare, men kom på fjärde plats bland debutanterna.
    Min styrka som tävlingsflorist är att jag har mycket god teknik, är snabb och bra på att fokusera och jobba under tidspress. Detta är floristegenskaper som jag tror är viktiga för den plats bland era 25 florister som jag nu söker. Jag har lätt för att jobba i grupp och för att ta instruktioner, jag är väldigt arbetsvillig och mån om att det jag lämnar ifrån mig är välgjort.
    Jag skulle se det som en stor ära och en bra merit att få jobba med det kungliga bröllopet.

Om jag får chansen, så lovar jag att ta den och gå in och göra mitt bästa, och le med hela ansiktet. Hela veckan och antagligen resten av året.

Jag ser fram emot att höra av er!

Hälsningar
Sofie"

...och ni som orkade er igenom hela förstår kanske vad det handlar om.
wish me luck!
i want to go to stockholm!
/sofie

Jag har en kille i min klass, kakan kallas han. Han är 19 år och omogen. Först veckan fick jag krupp på honom och den har inte gått över. Han är snäll, det finns ingen ont i människan men han pratar, tjötar, ifrågasätter, diskuterar och rättar mig hela tiden. Säger jag någonting skall det pulveriseras ner tills han fått en klockren förklaring till varför. Det kan vara att jag föredrar lingon istället för jordgubbssylt. Varför? Hur? Det kan man inte? Osv... Grejen är den att jag slutade anstränga mig utan uttryckte istället att han skulle coola ner lite, menade på att jag inte tycker det är ascoolt att häva i sig sprit och whiskey tills man kräks vare sig det är tisdag eller lördag. Kan hända att jag nämnde att han skulle behöva mogna lite.. Nu sotar jag för detta. Han pratar med alla, påpekar hur mogen Erika är bla bla bla. Vi är som katt och mus. Jag undviker honom tom för att jag inte orkar. Men så kommer han och vi pratar, har en trevlig konversation, ja detta händer varje dag tills vi kommer till ett sådant läge där det skall diskuteras. Jag blir galen, ärligt! Idag kom ett sms;

- Just ju! Känner mig så dum för att jag glömde säga det, men i helgen kom jag på att jag faktiskt tycker om dig. Lycka till med pluggandet=)

Detta är typiskt kakan. Jag undvek att svara eftersom jag imorgom antagligen skulle behöva ge honom en grymt bra anledning till varför jag skrev som jag gjorde. Sedan kom ett till;

- Kom på att jag undrade om bilderna du tog på sittningen med. Skulle jag kunna få förkovra mig dem? Angående det förra smset så var det skrivet med viss lättsamhet... Om du var orolig eller konfunderad på något sätt, vet ju att jag har en förmåga att lätt stöta mig med dig. Kram så länge!

Jag tror inte ni förstår. Han är en jättetrevlig kille som snackar alldeles för mycket för min smak. Palla diskutera allt, nej, jag orkar inte det. Så nu vänner ge mig lite tips till en person med dåligt tålamod som mig. Innan jag tar den lilla människan och kastar honom i Strömmen. Till detta skall även sägas att jag vet att jag själv inte är världens enklaste människa. Helt medveten om detta. Men ärligt, vad gör jag?

/erika

det känns genast bättre när man skrivit av¨sig det någonstans. typ en blogg, antar att det var därför jag skaffade en en gång i tiden.
och grimslöv, det är nära.
dit ska jag komma. det är väl snarare norröver som blir tuffare.
/sofie